Jag tog ett steg in i filmatiseringen av Anna Gavaldas roman Tillsammans är man mindre ensam.
När jag läste boken tyckte jag otroligt mycket om den. Det är en sådan bok där man upplever att man skapar vänskapsband till de olika karaktärerna och saknar dem när man till sist slår ihop boken.
Filmen är, som oftast, inte riktigt lika bra som boken men den levererar en feel good känsla annan än amerikanska filmer. En speciell känsla som jag endast har upplevt med europeisk film, speciellt fransk och spansk sådan.
Audrey Tautou, som spelar Camille i filmen, är en skådespelerska som jag har tyckt och tycker mycket om.. Nedan ur filmen Amélie från Montmatre, en film som jag varmt rekommenderar.
Jag har sett filmen men inte läst boken och den var så fin..och Amelie från M är en av mina favoritfiler ever!
SvaraRaderaHa en fortsatt skön kväll!
Kramar Nina
Hej Malin!:) Jag har hört så mycket gott om den boken, men försökte läsa den och blev inte riktigt inspirerad. Jag vet inte varför? Men kanske får jag ge den en chans till någon gång?
SvaraRaderaJag läste inlägget nedan och tyckte det var fint.
Du är ju precis som Nina och Jessica, en person som jag haft turen att träffa och se som en god vän även om vi varken ses eller hörs så ofta. Men när vi gör det, så känns det trevligt och lättsamt. Jag tror också att det var du som introducerade ordet "nakenfis" för mina barn. De brukar förknippa dig med det. :))
Många kramar, Maria.
Ha ha, det är inte varje dag man förknippas med ordet nakenfis ;)
RaderaJag tänker ofta på vad bloggen har gett mig, endast i härliga möten (IRL och via nätet) är det värt mycket mer än jag trodde (och jag tror de flesta tror) innan blogglivets start. Underbart!
Många kramar
Vad roligt att du gillade filmen! Jag har också läst boken (som jag tyckte var OK men inte så mycket mer) och gillar Tatou vääldigt mycket men jag vill ogärna se en film som baseras på en bok jag läst. Blir oftas besviken så jag är rätt försiktig. :)
SvaraRaderaJo visst är det få att man ofta blir besviken på filmerna. I detta fall inte så mycket men det kan nog bero på att jag kände att jag lärde känna de fyra sköna när jag läste boken. Det blev mer som ett kärt återseende. Jag läste en annan bok av Anna Gavalda "Lyckan är en sällsam fågel". Vill minnas att jag upplevde den som svår att komma in i, men än idag minns jag historien, vilket är ovanligt för mig.
RaderaJa, det är lustigt det där med böcker. En del försvinner från huvudet så fort man lägger ifrån sig dem, andra tar tid att smälta och man tänker på dem lite då och då och se finns det böcker som knockar ut en helt och hållet. =)
Radera