Rubriken kunde knappast passa bättre, det händer mycket just nu. Mer kan jag nog tyvärr inte säga, inte just nu i alla fall. Som jag skrev på "fejan" för ett tag sen - jag har mycket att berätta, men inget att säga.
Äntligen söndag, veckans första (och enda) lediga dag eftersom jag jobbade igår. Idag ska jag således ta tag i allt det där som inte hunnits med under veckan; städning, tvätt, ansökningsbrev, plugga arabiska, läsa böcker och vila. Jag vet inte ännu hur jag ska få ihop det, och jag misstänker att det kommer att finnas en del kvar på listan när mörkret lägger sig runt husen.
Jag har en ny favorit i snaskträsket, fast denna godbit är egentligen alldeles för delikat för att benämnas som snask. Jag pratar om Ferrero Garden Coco. "A savory combination of rich coconut cream surrounding a sweet almond, within a delicate, crisp wafer topped with meringue and shredded coconut."
Rekommenderas å det bestämdaste, med risk för vanebildning!
Tisdag morgon har inletts med frulle, ett par koppar kaffe, soffhäng med TV4 Nyhetsmorgon och lite tid här.
Satte nästan kaffet i halsen när jag hörde Reinfeldts utspel att höja pensionsåldern till 75 år. Visst förstår jag problemet med att vi inte uppnår den pension vi behöver för den levnadsstandard vi vill ha. Jag tycker dock, just nu i alla fall, att det känns skrämmande att stiga upp i ottan och stressa iväg resten av mitt liv. Att varje vecka lägga fem sjundedelar på jobb, för i ärlighetens namn orkar man inte så mycket måndag till fredag. Eller man och man... kanske ska jag tala för mig själv. Efter 7-10 arbetstimmar, träning eller kurs är jag trött, ofta varken vill eller orkar jag inte ens prata i telefon. Och jag är 35! Lägg till 40 år på det så får vi se var jag hamnar. Nåja, än är inte sista ordet sagt (skulle jag tro) så vi får se var vi hamnar.
Trots att man varje dag matas av allt elände runt om i världen är ändå min favoritsysselsättning på morgonen att dricka kaffe framför Nyhetsmorgon. Eftersom vi bor i en etta är detta dock något jag endast ägnar mig åt då mannen inte är hemma eller ändå måste upp. De andra dagarna tassar jag snällt omkring i dunklet (det ska tilläggas att han gör detsamma, för det mesta i alla fall).
Nyhetsmorgon brukar i min värld avlösas med Morgonpasset i P3. Det som jag tycker är bra med detta program är kombinationen av humor och aktuella ämnen. Dessutom lyckas de ofta hitta låtar som till och med jag uppskattar (för generellt är "radiohits" inte den musik jag uppskattar mest).
Just kombinationen av allvar och lek tror jag är något som vi behöver generellt i livet. Kanske är det därför som jag, efter en längre nyhetssändning längtar efter att ta sig en tur i bloggvärlden. Inte för att det är ren lek, man kan mycket väl möta gripande och ibland sorgliga historier även här, men ofta är det mer lättsamt än rapporter från ett krigsdrabbat Syrien (t.ex.).
En mycket god middag (om jag får säga det själv) har just intagits och eftersom jag blev mycket nöjd med rätten tänkte jag passa på att dela med mig av receptet.
4 laxfiléer
5-6 kokta potatisar (fast sort, om det är tid för färskpotatis blir det nog ännu godare)
en lite bukett lättkokt broccoli (ska helst ha sin fina mörkgröna färg kvar)
8 smörstekta champinjoner
1 vårlök
3-4 soltorkade tomater
100 gram fetaost
salt, peppar och smör
Samtliga mått är ungefärliga, låt ögonen bestämma så blir det nog bra. Naturligtvis kan man byta ut grönsaker utifrån vad man tycker om och har hemma. Troligen ljuvligt gott med sockerärtor, spenat eller kanske rotfrukter. Varför inte blanda i lite färska örter, om man har det hemma. Vill man köra en variant utan potatis så går det också utmärkt. Då kanske det är gott med en sallad till.
Packa in ingredienserna i folie. Jag började med ett par smörklickar sedan laxen, salt och peppar. Ovanpå laxen lade jag den hackade lök- och tomatröran, därefter de skivade smörstekta champinjonerna. Lite broccoli runt omkring och en extra smörklick. Toppa med skivad potatis och smulad fetaost. Stäng igen foliepaketen och "tjoffa" in i ugnen, 250 grader i 20 minuter (cirka). Viola !
Budskapet har jag läst om och om igen på Akademibokhandelns utskick och i deras butiker (där jag är relativt ofta). Och visst är det så, men en bra bok i handen är allt möjligt. På endast ett par minuter kan man förflytta sig såväl till andra delar av världen som till en annan tid. Personligen gillar jag mest böcker som utspelar sig i en tid nära vår, kanske just för att resan blir mer trovärdig.
Även filmer, om man lyckas ta dem till sig på samma sätt som en bok, kan förflytta en i tid och rum.
Därmed har jag de senaste veckorna besökt såväl Paris som London, och det har inte kostat mig en enda krona. Efter en veckas läsuppehåll ser jag fram emot att läsa den sista tredjedelen av Igelkottens elegans, som utspelar sig i Paris. Om ni inte har läst den redan som rekommenderas den varmt. Även filmen Tillsammans är man mindre ensam utspelar sig i Paris och tillsammans väcker de lust att lyssna på Edith Piaf och röka cigaretter med munstycke. När vi ändå är inne på Edith Piaf så rekommenderar jag er filmen om hennes liv, La vie en Rose.
Och idag är jag åter på snabbvisit i Frankrike och inte minst mitt i det franska köket (mellan turerna till tvättstugan), i filmen Julie & Julia. Mmmm... en film som väcker hungern till liv. Rekommenderas inte efter träningen om man, som jag, inte har hunnit förbereda mat innan.
Resorna slutar inte där, med hjälp av The King's Speech och inte minst Sherlock befann jag mig igår i London (visst passade det väl bra med scones till frukost då?!). Jag missade de första tre avsnitten av Sherlock från förra säsongen och nu beklagar jag det mer än någonsin. Kan endast instämma med det som Irene Adler sa i gårdagens avsnitt "Brainy is the new sexy", för vem vill inte ha en man med såväl hjärna som hjärta?
Att resa är underbart och i brist på pengar och tid kan en resa i böckernas och filmens värld vara nog så bra.
Frukost med en variant på Leilas klassiska engelska scones är just intagen. Idag bestod varianten i att en del av vetemjölet byttes ut mot fiberhavregryn, men det skiftar från gång till gång. Jag kommer ofta på mig själv med att nästan aldrig laga eller baka exakt samma sak två gånger. Ofta utgår jag från ett grundrecept, men resten beror på vad som finns hemma och vad jag är sugen på för stunden. Det är roligt att experimentera och till exempel idag blev resultatet mycket bra (bättre än alla fik vi provat hittills konstaterade vi).
ekologiskt ägg, mandelspån och råsocker till pensling
Sätt ugnen på 250 grader (varmluft). Blanda vetemjöl, salt, bakpulver och råsocker i en bunke. Tärna smöret och nyp ihop det med de torra ingredienserna. Vispa samman ägg och mjölk. Blanda vätskan med de torra ingredienserna till en deg. Platta ut degen, cirka 3 centimeter tjock på mjölat bakbord och skär dem i trekantiga bitar. Lägg på en plåt med bakplåtspapper, pensla med ägg och strö över mandelspån och råsocker. Grädda tills sconesen får en gyllene färg, cirka 10-15 minuter.
En film som passar in på rubriken är filmen The King's Speech.
Colin Firth, som är lite av en favorit, gör en strålande insats. Till skillnad från många andra skådespelare och skådespelerskor (inga namn nämnda) som återkommande spelar karaktärer som i allra högsta grad påminner om varandra. Det tycker jag inte gäller Colin Firth, den annars så självsäkre engelske charmören (för all del, "lite" av en engelsk gentleman spelar han såklart).
Äkta människor kom på tal idag igen i fikarummet, där de flesta var positiva till serien (av de som har sett den, kanske ska tilläggas). Som jag skrev i kommentaren till förra inlägget så såg jag första delen på SVT Play igår, vilket jag är glad för. Det höjde nämligen såväl handlingen som spänningen och jag ser nu fram emot att se fjärde delen på söndag.
Men vad är det egentligen med serien som fascinerar?
Kanske är det den annorlunda storyn, de dolda intrigerna, en liten gnutta kärlek (som alltid måste finnas med) och en fascination för en mer teknikfylld värld. Eller att serien, trots att det är science fiction, ligger tillräckligt nära vår verklighet för att vi ska kunna relatera till den. Vi har förvisso inga hubotar, men visst är vi generellt båda beroende och styrda av tekniska prylar.
Just nu sitter jag, som vilken vanlig kväll som helst, framför TVn med datorn i knät och iPhonen bredvid mig så att jag kan lägga ett ord då och då i pågående Wordfeud-matcher. Men jag använder tekniska prylar för att vara social med andra människor, jag är inte social med mina tekniska prylar och jag varken tror eller vill att de ska ha känslor.
Jag tänker på spel där man skapar en karaktär som man ger en viss personlighet och känslor, där man har möjlighet att skapa relationer och skapa en paralell värld lik den vi lever i. Och barnlekar med dockor, som egentligen inte heller är speciellt långt ifrån. Den stora skillnaden torde dock ligga i en medveten om att man spelar eller leker att karaktären/dockan har personlighet, vilja, känslor, etc. (i de allra flesta fall förhoppningsvis). Att passera den gränsen känns stort och skrämmande.
Kanske är inte steget så stort trots allt om man ser till hur vi ser på husdjur i vår kultur. I många hem tror jag att hunden behandlas som ännu en familjemedlem. Vi kramas, gosar och sover med våra husdjur, pratar med dem och tillskriver dem ofta mänskliga känslor.
Kan det finnas en tröst att tro att djuren är mer lika oss människor än de möjligen är?
